Bärgning- och räddningsuppdrag
HALIFAX HR871
Ett tungt bombplan från Royal Canadian Air Force, Halifax HR871, var på väg tillbaka från en räd över Hamburg när den träffades av blixten och förlorade två motorer och viktiga flygkontroller.

Den 3:e augusti 1943, var ett tungt bombplan från Royal Canadian Air Force, Halifax HR871, med tjänstenummer 405 Pathfinder Squadron, på väg tillbaka från en räd över Hamburg när den träffades av blixten och förlorade två motorer och viktiga flygkontroller. Flygseargent John Philips och hans besättning styrde planet in över neutrala Sverige och alla i besättningen lyckades evakuerade planet. De överlevde och återvände till Storbritannien efter att ha varit internerade i Sverige under flera månader.
HALIFAX MKII | HR871 | 405 Vancouver Sqn Besättning
Sergeant J.A. Phillips (P) RAF INT, Sgt H. C. McLean (FE) RCAF INT,
Sergeant V.A. Knight (B) RAF INT, the F / S G.W. Main Prize (N) RCAF INT
Sergeant R.A. Andrews (WO) RAF INT, Sgt W.H. King (MUG) RCAF INT,
Sergeant L.D. Kohnke (TG) RCAF INT

Halifax och Lancaster var två av de bästa bombplanen som användes av brittiska RAF Bomber Command under andra världskriget. Under kriget hade RCAF (Kanadensiska Flygvapnet) 15 bombplansskvadroner aktiva inom Bomber Command.

Under krigets sista (fem månader) använde RCAF främst Lancaster-bombaren.


Men under 1941, 1942, 1943 och 1944, dvs under 48 månader, använde RCAF inte denna Lancaster-bombplanstyp. De använde då HALIFAX-bombplanet när några av de största luftstriderna ägde rum. 70 procent av alla bombplansstrider som utfördes av det kanadensiska flygvapnet var med Halifax och därför förorsakades 70 procent av de 10 659 kanadensare som dödades i strid i bombplan av typen HALIFAX.





Halifax-bombaren är den mest symboliska för kanadensare eftersom den representerar den enorma insats av det kanadensiska flygvapnet under andra världskriget.

TIDSLINJE FÖR PROJEKTET
1943
1943
Den 3:e augusti 1943, var ett tungt bombplan från Royal Canadian Air Force, Halifax HR871, med tjänstenummer 405 Pathfinder Squadron, på väg tillbaka från en räd över Hamburg när den träffades av blixten och förlorade två motorer och viktiga flygkontroller.

Flygseargent John Philips och hans besättning styrde planet in över neutrala Sverige och alla i besättningen lyckades evakuerade planet.
2011
2011
Kustbevakningen undersökte botten i Kämpingebukten under fältveckan efter havererade flygplan från WW2. Ca 6 nautiska mil söder om Falsterbonäset hittades ett tidigare okänt objekt på havsbotten. Dykare kunde konstatera att det var ett större flygplan och undersökta fotografier visade att det var av typen Handley Page Halifax. Eftersom vraket kunde innehålla odetonerade bomber beslutades att låta marinens röjdykare värdera säkerheten.
2012
2012
Historien hamnade i media tidigt under 2012 och fick ganska stor uppmärksamhet. På grund av detta lyckades en flyghistoriker i Storbritannien få nys om berättelsen och kände igen några detaljer i den. Han var bekant med piloten som fortfarande levde och ringde upp SCSC en dag i maj. På grund av detta samtal fick vi veta detaljer som indikerade att det hittade vraket var det vi trodde. Sjöfartsverket undersökte området med multibeam-ekolod, se bild.
2015
2015
Havsresan undersöker flygplansvrak i Kämpingebukten, en B17, Halifax och Focke Wulf Condor. Karl Kjaarsgaard från Bomber Command Museum i Kanada hörde talas om Halifax-vraket och anslöt till Havsresan. Ett nät plockades bort från vraket och bärgades. Olika delar identifierades och man letade även efter nummer för att fastställa identiteten. Tre månader efter Havsresan fick Sveriges regering ett brev från Kanadas försvarsminister att SCSC hade hittat deras flygplan som försvann 1943-08-03 och att de önskade bärga det och ta hem det.
2016
2016
Efter sex månaders utredning fick vi regeringens tillstånd att gå vidare, förutsatt att vi följde gällande lokala bestämmelser och regler. Området där flygplansvraket ligger är ett Natura 2000 område med speciella krav. Länsstyrelsen Skåne kontaktades för att söka dispens för att bärga i området. Vrakplatsen foto-dokumenterades samt delades in i rutor för positionering av delar. På vrakplatsen påbörjades friläggning av en del av vingen, samtidigt som hela förloppet filmades. Resultatet var imponerande, efter 72 år på botten såg vissa delar ut att ha bevarats utan särskilt stora förändringar av materialet. Detta kom lite som en överraskning för Karl Kjaarsgaard som inte hade föreställt sig att planet skulle vara i så pass gott skick trots den låga salthalten i vattnet.
Projektet fortsatte och vi började ana den stora potentialen i att utnyttja 3D-tekniker för fortsatta undersökningar av föremålen framför datorerna. 3D-tekniken erbjuder en hel del fördelar för att kunna jämföra befintliga bitar av flygplan med de bitar som fortfarande ligger nere på botten.

Två Rolls Royce Merlin-motorer bärgades och transporterades till Trelleborgs hamn för rengöring. Alla delar som togs upp avsaltades i en pool med färskvatten innan transport till Kanada.
SCSC fick celebert besök från Kanadas flygvapen, RCAF. Fyra personer inklusive deras flygvapenchef Generallöjtnant Michael Hood, kom till Trelleborgs hamn för att se hur arbetet med att bärga Kanadas Halifax HR871 fortskred. De var här i första hand för att deltaga i firandet av Sveriges Flygvapens 90-års jubileum. Lt. Gen. Michael Hood höll ett föredrag där bilder från vårt arbete också visades. Efter föredraget informerade han vår kung Carl-Gustav om hur bärgningen fortskrider. Kungen sa då att han följt vårt arbete i media. Senare under augusti månad fick vi dispens från Länsstyrelsen att genomföra bärgningen. Under september besökte SCSC Bomber Command Museum i Nanton, Kanada och överlämnade några delar under stort jubel från supporters för byggandet av en Halifax replika på museet.

RCAF. Fyra personer inklusive deras flygvapenchef Generallöjtnant Michael Hood, kom till Trelleborgs hamn för att se hur arbetet med att bärga Kanadas Halifax HR871 fortskrider.
2017
2017
Efter bekymmer med att ordna båtar för att komma ut till vrakplatsen, fick vi möjlighet att använda ribbåten Runar som har 640 hk ombord. Nya dykare introducerades till vrakplatsen och flera vrakdelar identifierades frilades från sand för senare bärgning.
2018
2018
Vrakdelar friläggs och identifieras för senare bärgning.
2019
2019
En del vrakdelar togs upp och rengjordes samt skickades till Kanada.
Dessutom engagerades den danska båten River Thames och danska dykare i projektet.

Flt. Sgt. John Alwyn “PeeWee” Phillips (far left) and his crew – in front of Halifax HR871 in June 1943
Piloten som fortfarande lever kontaktade oss med följande:

"Tack så mycket för ert vänliga brev och informationsbladen om bärgningen av Halifax-bombplanet som jag flög som pilot i augusti 1943. Det verkar som att det krävs mycket arbete med att bärga planet från dess vattengrav. De inblandade gör ett utmärkt arbete som jag vill rikta mitt uppriktiga tack till. // Från en 96-årig beundrare- JOHN ALWYN PHILLIPS ".



Ny utrustning införskaffades för att lättare kunna frilägga vrakdelar. Bland annat började vi använda en slampump som pumpar ner havsvatten till en ejektorsug som flyttar sanden ca 5 m bort. Dessutom engagerades den danska båten River Thames och danska dykare i projektet. Trots blåst och våghöjder på upp till 2,5 m lyckades teamet slutföra viktiga arbetsuppgifter på vrakplatsen.

New JACKIE AND SUE set up.
2020
2020
Ingen dykning genomfördes på grund av pandemin. Vrakdelar lånades ut till museet i Råå till deras utställning under ett år.
2021
2021
Arbetet fortsatte med friläggning och bärgning av delar för rengöring och avsaltning.
2022
2022
Arbetet fortsatte med att frilägga och bärga delar för rengöring och avsaltning. Dessutom plockades närmare ca 100 kg fisknät, så kallade spökgarn, som fastnat på vrakdelarna upp. Med spökgarn menas förlorade fiskenät och trålar som fortsätter att fiska utan att någon tar hand om fångsten.
2023
2023
Förutom att frilägga och bärga vrakdelar, skickades flera delar till museum i England och Kanada. I Kanada kommer de att användas för att bygga en replika av en Halifax till Bomber Command Museum i Nanton.
“Night of the Great Storm”.
In the dark of the night on 2 August 1943, Royal Air Force pilot, Flight Sergeant John Alwyn “Pee Wee” Phillips, DFM, turned to his Flight Engineer, Royal Canadian Air Force Sergeant Herbert C. McLean, nodding that he was ready. McLean, in his folding jump seat, reached to the four big levers between them and pushed the throttles of Handley Page Halifax LQ-B, “B for Beer”, to full takeoff power. The four powerful Rolls-Royce Merlin engines of “their” Halifax responded immediately and she surged forward and gathered speed. [...]
Into that dark and fateful night, Pee Wee Phillips held a steady hand on the yoke, and more than 50,000 pounds of aluminum and steel, high octane fuel and explosives and seven young hearts clawed resolutely to altitude. Destination tonight—Hamburg. It would be the “Night of the Great Storm”. [...]
Phillips headed east into the blackest of nights, crossing the North Sea south of Amsterdam then turning northeast to follow the coast of Holland, up around the Frisian Islands and their flak concentrations. Flying up the coast, the crew knew they were in for trouble. Heavy turbulence made the flying extremely uncomfortable and as they made their turn towards Hamburg, flying close to Wilhelmshaven and Bremerhaven, they could see a gargantuan electrical storm ahead, lit by flashes of lightning, like artillery fire at the front. In the intermittent flashes they could see that the bruised-looking cumulonimbus storm clouds towered to 30,000 feet, seamed by veins of lightning. They could also see that the malevolent weather astride their bombing run was too wide and too tall to skirt. There was nothing for it but to enter this meteorological hell. [...]

As they approached the target, the Halifax was lit by blue-green flashes of lightning and tossed about like a light aircraft. Ice began to accumulate on the wings and the controls became increasingly more sluggish.

STÖTTA VÅRT ARBETE OCH HJÄLP OSS GÖRA SKILLNAD!